Ibland gräver ekorren ner sitt ekollon, sen när kärlen har släppt glömmer de ibland bort vart de håller sig gömda, och fram växer en ek.
Om jag hade vart en ekorre hade jag grävt ner denna film i marken, kanske för att ingen annan ska kunna se den eftersom den ha kommit att betyda så mycket för mig eller kanske för att den ska växa sig stor och synlig så att alla i hela världen kan få en chans att se den.
Om du är intresserad av astronomi, arkeologi, minnet, eller hoppet så bör du se denna film.
När vi ändå är på ekorrspåret så tänker jag ibland (ibland= jag kommer på detta samtidigt som jag skriver) att alla filmer jag någonsin har sätt är som en ekorres ekollon, jag gräver ner dem i marken och glömmer bort dem ett tag, ibland glömmer jag bort att jag ens har sätt dem. När det blir tö igen så kanske jag kommer på att det är dags att gräva upp dem. Men det det jag hittar är oftast inte det största ekollonet eller det som till en början gjorde störst intryck på mig. Den jag hittar är kanske det pyttelilla ekollonet med en stor spricka eller det ekollonet som inte ens är et ekollon utan en valnöt, men aja även fast att det inte framgår så bra så är min poäng att man aldrig vet innan det är försent vad som kommer att betyda mest för en, uppskatta de små sakerna i livet för de kanske är de man minns längst och det är i slutändan de upplevelserna som format dig till den du är idag
För fler filosofiska insikter gällande film och ekollon så kan ni ju skicka över en liten swish (pallar inte skriva mitt nummer så ni får väl kolla mr.koll om ni e så jevla desperata), nu när jag har gjort dethära med filmrecension till mitt heltidsjobb så börja det att bli lite knapert...
Måste nog också säga att en stor del av denna reviewn skrevs i mina anteckningar klockan 01:23, 20 timmar innan jag ens hade sätt filmen och 20 minuter efter att jag hade läst en wikipedia artikel om ekorrar.
Jag hoppas att jag aldrig glömmer denna film, och precis som de i filmen hoppas jag aldrig att jag glömmer.
Lika och prenumerera om ni orkade läsa hela, vi möts igen i nästa review som förhoppnings vis kommer om ett par dagar, medans du väntar så får du njuta av påsklovet, men inte för mycket för det är mattte np snart och du måste plugga, yippie
Ibland gräver ekorren ner sitt ekollon, sen när kärlen har släppt glömmer de ibland bort vart de håller sig gömda, och fram växer en ek.
Om jag hade vart en ekorre hade jag grävt ner denna film i marken, kanske för att ingen annan ska kunna se den eftersom den ha kommit att betyda så mycket för mig eller kanske för att den ska växa sig stor och synlig så att alla i hela världen kan få en chans att se den.
Om du är intresserad av astronomi, arkeologi, minnet, eller hoppet så bör du se denna film.
När vi ändå är på ekorrspåret så tänker jag ibland (ibland= jag kommer på detta samtidigt som jag skriver) att alla filmer jag någonsin har sätt är som en ekorres ekollon, jag gräver ner dem i marken och glömmer bort dem ett tag, ibland glömmer jag bort att jag ens har sätt dem. När det blir tö igen så kanske jag kommer på att det är dags att gräva upp dem. Men det det jag hittar är oftast inte det största ekollonet eller det som till en början gjorde störst intryck på mig. Den jag hittar är kanske det pyttelilla ekollonet med en stor spricka eller det ekollonet som inte ens är et ekollon utan en valnöt, men aja även fast att det inte framgår så bra så är min poäng att man aldrig vet innan det är försent vad som kommer att betyda mest för en, uppskatta de små sakerna i livet för de kanske är de man minns längst och det är i slutändan de upplevelserna som format dig till den du är idag
För fler filosofiska insikter gällande film och ekollon så kan ni ju skicka över en liten swish (pallar inte skriva mitt nummer så ni får väl kolla mr.koll om ni e så jevla desperata), nu när jag har gjort dethära med filmrecension till mitt heltidsjobb så börja det att bli lite knapert...
Måste nog också säga att en stor del av denna reviewn skrevs i mina anteckningar klockan 01:23, 20 timmar innan jag ens hade sätt filmen och 20 minuter efter att jag hade läst en wikipedia artikel om ekorrar.
Jag hoppas att jag aldrig glömmer denna film, och precis som de i filmen hoppas jag aldrig att jag glömmer.
Lika och prenumerera om ni orkade läsa hela, vi möts igen i nästa review som förhoppnings vis kommer om ett par dagar, medans du väntar så får du njuta av påsklovet, men inte för mycket för det är mattte np snart och du måste plugga, yippie
